Frågor & Svar

I Stockholms län får ungefär 25% av alla ungdomar avgiftsfri tandreglering. Speciellt anlitade "urvalsansvariga" tandreglerare avgör vilka av ungdomarna som har de största bettfelen, och ser till att de får en ”tandregleringscheck”, ett erbjudande om avgiftsfri tandreglering. Tillsammans med erbjudandet får man också en lista över vårdgivare som har avtal med landstinget om att behandla ungdomarna - man får själv välja vilken behandlare man vill gå hos.

Tandregleringschecken har ett "bäst före"-datum, och detta innebär att man före detta datum ska ha kontaktat en tandregleringsklinik och träffat tandregleringsspecialisten, samt kommit överens om behandlingen. Alla patienter som har fått en tandregleringscheck av Region Stockholm alternativt Region Uppsala har rätt att få hela eller delar av den aktiva behandlingen utan kostnad under förutsättning att den avslutats inom gränsen för avgiftsfri barn- och ungdomstandvård regelverk. Fr.o.m. det året patienten övergår till det statliga/regionala tandvårdsstödet för vuxna debiteras fortsatt behandling enligt gällande taxa.

Många patienter är förstås intresserade av en tandställning som inte syns. Det finns tre sätt att göra en tandställning mindre synlig:
-En metod är att använda fästen som är tandfärgade eller genomskinliga. Eftersom delar av tandställningen ändå alltid är av metall blir den fortfarande synlig, men mera diskret.
-En annan metod är att använda genomskinliga skenor som byts varje till varannan vecka.
-Ett tredje sätt är att sätta tandställningen på tändernas baksida. Detta gör tandställningen helt osynlig. En del väljer att ha tandställningen på baksidan av tänderna i överkäken och en "vanlig" tandställning på underkäken.

Kunskapen om att man kan flytta tänder är mycket gammal. Orsaken är förmodligen att människor tidigt la märke till att tänderna av egen kraft flyttar sig mer eller mindre under hela livet. Oftast är dessa förflyttningar en normal förändring, men de kan också påverkas av ovanor som tum- eller nappsugning eller av vissa sjukdomar. Eftersom tänder kan flytta sig spontant ligger det väldigt nära till hands att utnyttja denna inneboende förmåga. Grunden för tandreglering är alltså att utnyttja och styra den förmåga att flytta sig som tänderna har "sen födseln".

Om man nu vill flytta en tand i en viss riktning, hur gör man då? Svaret är att man måste ge tanden en tydlig signal vilket t.ex. kan göras med en tandställning.
Det är inte tandställningen som flyttar tanden, tandställningen talar bara om för tanden i vilken riktning den ska flyttas. Själva arbetet med att flytta tänderna utförs av miljoner små celler inne i käkbenet. En del av cellerna är specialiserade på att frakta bort det ben som ligger i vägen för tänderna och andra är specialiserade på att fylla igen med nytt ben på den gamla platsen för tanden. De celler som bryter ner och bygger upp ben finns alltid i alla kroppens ben och jobbar mer eller mindre hela livet. Om man inte har en tandställning byggs käken ändå om hela tiden, men i stort sett i samma form. Med tandställningen som signalgivare ändras "byggritningen" och tänderna hamnar på ett nytt sätt. Tandreglering är alltså inget "konstgjort" eller onaturligt, det är i stället ett sätt att utnyttja kroppens inneboende förmåga.

En fastsittande tandställning (så kallad "räls") limmas fast på tänderna. Limmet, en sorts compositplast, är mycket starkt men det är ändå lätt att ta bort efter behandlingen.
En del tandställningar är avtagbara och hålls på plats med små krokar som griper om tänderna. Dessa tandställningar är numera ganska ovanliga och används nästan uteslutande på yngre barn som fortfarande har mjölktänder kvar.

Att sätta fast själva tandställningen gör inte ont. När man får sin tandställning eller när man justerar den får de flesta patienterna vissa problem under ett par dagar. Det vanligaste är att tänderna kan bli ömma vilket är mest märkbart när man tuggar. Men man kan också få problem med skavsår på insidan av läpparna/kinderna eller på tungan. En del patienter kan också uppleva huvudvärk men det är inte lika vanligt.
Det är viktigt att påpeka att graden av problem varierar mycket, många patienter har inga besvär alls men andra kan ha det riktigt jobbigt ett par dagar. En förklaring till att det skiljer sig åt är patientens inställning, smärttröskel etc. Det är precis lika normalt att ha mycket ömma tänder som att inte känna något alls.

Tandställningen går mycket sällan sönder. Om den går sönder händer det nästan alltid i början av behandlingen då hela konstruktionen är som svagast och patienten är ovan med apparaturen. Det finns också en mycket liten grupp av patienter som av olika anledningar lyckas ha sönder tandställningen väldigt ofta. I dessa fall beror det normalt på patientens sätt att sköta sig.

Tänderna rör sig helt naturligt mer eller mindre hela livet. Mest uttalat är det ofta i underkäken där framtänderna har en tendens att tränga ihop sig när vi blir äldre. Risken att tänderna rör sig finns därför kvar även efter en behandling och behöver alltså inte alls innebära att tänderna "går tillbaka" utan är en helt naturlig åldersförändring. De allra flesta behandlingarna är mycket stabila men en viktig faktor är hur patienten sköter sin retainer.
En retainer kan bestå av en tunn tråd limmad på baksidan av tänderna eller av en genomskinlig skena som mest används nattetid.
Retainern används för att hålla tänderna stilla efter det att man tagit bort den fastsittande tandställningen. Hur länge man ska använda sin retainer beror helt på hur fel tänderna har stått från början.

Många patienter måste under någon del av sin behandling använda gummisnoddar på tandställningen. Gummisnoddarna hakas nästan alltid på tandställningen i ena käken och går till tandställningen i den andra. Anledningen att man använder gummisnoddarna är att det är det bästa sättet att påverka hur käkarna passar ihop. Gummisnoddarna drar tänderna mot varandra.
Det är enkelt att haka på och ta bort gummisnoddarna själv, men det är mycket viktigt att de används enligt de instruktioner du får för att undvika onödigt lång behandling eller ett dåligt slutresultat.

Har man tandställning kan man äta nästan vad som helst. Det man ska undvika är hårt och segt godis som kola, karameller och liknande.

Man ska också vara försiktig med råa rotfrukter som exempelvis morötter och hårda gröna äpplen. När man äter dessa ska man inte bita av utan skära i mindre bitar.

Knäckebröd är oftast inga problem.

Det vanligaste intervallet mellan återbesök är 6-10 veckor. I vissa typer av behandlingar eller under vissa faser i behandlingen kan det vara både kortare och längre.

Vilka problem som man upplever som störst är väldigt individuellt. En del tycker att de ömma tänderna i början var värst, andra har problem med att spela trumpet eller tycker att det är jobbigt att passa tiderna för återbesök. Tiden som gåt åt för tandborstning kan också upplevas jobbig av många patienter.
För de allra flesta patienterna påverkar tandställningen livet mycket lite, och är alltså inget stort problem alls.

När man har tandställning är rengöringen av tänderna mycket viktig för att undvika inflammationer i tandköttet och karies, vilket leder till missfärgning och märken på tänderna . Att borsta tänderna på rätt sätt är inte svårt men det kan ta lite tid att lära sig. Det främsta problemet är att det tar lång tid framför badrumsspegeln. Har man fastsittande tandställning i både över och underkäken får man räkna med att det tar ca 5 minuter att göra helt rent.
Det går bra att använda både el-tandborste eller vanlig tandborste. Det finns också många typer av små specialborstar. Vad man använder för typ av borste är inte viktigt, bara det blir rent.

Den synliga delen av tändernas framsida (emaljen) skadas mycket sällan av tandställningen. Inga märken på tänderna beror på tandställningen utan kan enbart uppkomma vid dålig hygien alternativt vid skör emalj. I väldigt speciella situationer har ett slitage uppstått vid påbitning på fästena, men detta är mycket ovanligt.
I vissa fall kan en tandregleringsbehandling ge upphov till förändringar på själva tandroten (rotförkortning) eller till att tanden förlorar blodtillförseln och senare måste rotfyllas. Dessa biverkningar beror nästan alltid på att det finns en avvikelse hos tanden redan från början och att skadan utlöses av behandlingen. Effekten av dessa problem är inte heller att man förlorar den inblandade tanden, bara att man måste behandla den på lämpligt sätt.

Förekomsten av biverkningar är mycket liten och inget skäl att avstå från en behandling.

Ibland händer det att våra patienter är alldeles för dåliga på att borsta tänderna, har trasiga fyllningar eller till och med hål i tänderna. Alla sådana problem måste givetvis rättas till innan man kan sätta fast en tandställning.

På de patienter som behöver ta bort tänder är det oftast bäst att ta bort dem innan man sätter fast tandställningen. Detta görs av din egen tandläkare och sker alltså inte på tandregleringskliniken. Innan tänderna kan tas bort skickar vi en remiss till din tandläkare för att tala om vilken/vilka tänder som ska bort. Du får sedan själv komma överrens med din tandläkare om lämpliga tider för att åtgärda det. Efter tandutragningar brukar man vänta c:a en vecka med att starta behandling för att tandköttet ska läka. Ibland väntar man medvetet betydligt längre för att låta tänderna rätta till sig lite själva.

Javisst kan man det, men själva tandställningen kan naturligtvis gå sönder vilket kan vara ett problem. Främst är det ett problem om det innebär att något skaver eller gör ont. Grundregeln är att kontakta oss när du är tillbaka alternativt att med hjälp av en nagelknipsare, tång eller liknande bara tar bort det som besvärar.
Om du väljer att uppsöka en annan tandläkare för akuta problem kommer du själv behöva betala kostnaden för det besöket.
Tandställningen piper inte i säkerhetskontrollen på flygplatsen.

En trasig tandställning är inget brådskande problem om den inte skaver eller irriterar på något annat sätt. Grundregeln är att man ska ringa tandregleringskliniken.

I andra hand kan man själv försöka åtgärda det som besvärar. Det kan innebära att man med hjälp av en nagelknipsare, tång eller liknande bara tar bort eller viker undan den bit som besvärar. I sista hand får man kontakta jourhavande tandläkare om det är kvälls- eller helgtid, du kommer då att debiteras för det besöket.

Tänderna kan i princip flyttas i vilken riktning som helst, men det finns vissa rörelser som är mer naturliga och därför lättare att åstadkomma.

Den begränsning som alltid finns är att tanden måste omges av ben och därför inte kan flyttas utanför själva käken.

Om problemet är att både tänderna sitter fel och att själva käken är avvikande kan man kombinera en tandreglering med en operation för att rätta till käkavvikelsen.

Patientens ålder har mindre betydelse. En del patienter är ända upp i 80-års åldern när de får en tandställning. På vuxna patienter kan behandlingen ibland ta något längre tid, men det är bara en mindre skillnad.

I USA är var fjärde tandregleringspatient över 21 år!

Hur lång tid det tar beror givetvis på hur stort och svårbehandlat problemet är. De allra kortaste behandlingarna kan klaras av på c:a 6 månader. Den vanligaste behandlingstiden med fastsittande tandställning i över och underkäken är c:a 18 månader. Det finns också långa behandlingar som kan ta upp till 3 år. Din tandläkare kan berätta för dig hur länge hon tror att just din behandling tar.

Det är viktigt att förstå att både tandläkaren och patienten är lika intresserade av att behandlingen går så fort som möjligt.

Problemet är att eftersom tandförflyttningen utförs av din egen kropp är vi tandläkare bundna av hur snabbt dina tänder flyttar sig.

En del barn föds med allvarliga utvecklingsstörningar som exempelvis läpp-käk-gom spalta. Dessa barn kommer mycket tidigt i livet i kontakt med tandregleraren. Allvarliga avvikelser är lyckligtvis mycket ovanliga.

Vid c:a 7 års ålder kommer de första permanenta framtänderna fram. Ibland kommer de lite snett och behöver en knuff i rätt riktning.

Detta är ofta den yngsta gruppen av "vanliga" patienter. I åldern 8-11 år händer väldigt mycket i bettet. Många nya tänder kommer fram och käkarna växer en hel del. Vissa avvikelser är lämpliga att åtgärda i denna ålder och ofta använder man då en avtagbar tandställning. Den stora gruppen av patienter är 12 år och uppåt. Nu finns alla permanenta tänder och det är möjligt att använda fastsittande tandställning. Eftersom de allra flesta fel bara kan rättas till med fastsittande tandställning är denna patientgrupp absolut vanligast.

Den vanligaste orsaken till att ta bort tänder är trångställning, tänderna får helt enkelt inte plats. Man tar självklart aldrig bort tänder om det inte behövs för behandlingen. Ibland kan man rätta till bettfelet genom att vidga käken och på det sättet skaffa mer plats, men det finns en klar gräns när detta inte är möjligt. Valet blir då mellan att acceptera tänderna som de är eller ta bort tänder.

Det lustiga är att patienter som tagit bort tänder och de som inte tagit bort tänder oftast har lika många tänder senare i livet. Detta beror på att patienter som tagit bort tänder ofta får plats för sina visdomständer (4 patienter av 5) men de som inte har tagit bort tänder oftast inte har plats för sina visdomständer. Måste man betala själv när man fyllt 20 år även om behandlingen startades tidigare med en tandvårdscheck.

Alla patienter som fått en tandregleringscheck av landstinget I Stockholm har rätt att få hela behandlingen gratis under förutsättning att den avslutats inom det år patienten fyller 23 år. Efter 23 års ålder debiteras behandlingen enligt gällande taxa.

Det finns tandställningar som bara används på natten. Problemet är att dessa tandställningar bara hjälper vid ett fåtal speciella problem. Användningsområdet är därför mycket begränsat och dessa tandställningar därmed ganska sällsynta.

Innan man lärde sig att limma fast tandställningen (före 1967) var avtagbara tandställningar vanliga. Det finns två stora problem med dessa. Att tandställningen är avtagbar betyder inte att den ska tas av, meningen är att den bara ska tas av när man borstar tänderna och i vissa fall när man ska äta. Tyvärr är det väldigt vanligt att patienter inte förstår detta utan tar av den betydligt oftare. Självklart leder detta till både långa behandlingar och dåligt slutresultat.

Det andra problemet är att avtagbara tandställningar är mycket primitiva och ineffektiva. Även om patienten sköter sig perfekt är möjligheterna att flytta tänder mycket begränsad. Nu för tiden används de ibland på yngre barn när det av olika skäl inte går att använda en fastsittande tandställning.

En ortodontiassistent är en vidareutbildad tandsköterska. Hon (det finns ingen manlig i Sverige) kan göra det mesta av det praktiska arbetet t.ex. sätta dit och ta bort tandställningar, justera dem etc. Det ortodontiassistenten inte gör är att fatta beslut om behandlingen eller vad som ska göras, det görs enbart av specialisttandläkaren.